Reddarn

Det är riktigt trevligt att se min familj på fotografi. Jag har liksom inte insett det hela. Tillhör vi varann? Ja du vet "blod är tjockare än vatten". Tittar på ungdomarna och tänker, jaa det finns där dom där generna. Deras väsen och kroppspråk känns som att dom tillhör mej också. Trots att vi är så långt ifrån varann. Vi träffs och ingen behöver presentera sig för varann. När något händer i vår familj så blir man engagerad och orolig, förstår att det är svårt. Man vill hjälpa till att ordna det till det bästa.  Gamla mamman o pappan, hur går det? Det är ju så bra om du håller dej frisk och helst lever till tidens ände. Helst inga förändringar. Dynamiken i familjen är en självklar sak och man vet ju att trots att allt flyter på så förändras vi och vår omgivning. Om inte annat så upptäckte jag att barnbarnet har växt så cykeln som hon fick ifjol som hon lärde sig cykla på är för liten!! Va!! Jag hinner inte med! Nu har hon en rosa cykel!! Tänk jag minns när jag fick min gröna cykel med posten. Den kom med bussen klockan 3 på eftermiddagen. Om jag inte minns fel så kunde jag cykla. Hade övat på min fostermammas cykel. Jag hade ett stort sår på knät som varade och var infekterat, men vaddå. Nu hade jag en ny cykel som mamma skickat till mej. Den var rejäl och riktig. Men ack en dag när det regnade, ja den stod ju ute, så fick jag en chock! Sadeln förändrades och blev helt formförändrad. Den såg ut som en båt! Jag grinade och grät och blev så lessen över detta. Min fosterpappa sa, ja men du ska få en ny sadel och sagt och gjort, in till stan på Svanborgs och jag fick en ny sadel. Så glad man var över det lilla!
Nu är det vår och i min familj rör det på sig rejält. Min bror sticker till Sydafrika med sin fru, min son korsar Europa över till östeuropa och hur som helst och verkar glad och tillfreds. Nu när han slipper jobba natt också.
Min andra son funderar på att köpa bil, något som inte tar så mycket bensin. Han har ju nya äventyr på gång i det svåra CADD programet. Tredimensionellt. Utveckling pågår. Sambon jobbar stenhårt på att lilltoan ska bli klar snart! Det ska bli grafitgrått på golvet och ljusbeigt på väggarna. Hon är säker min sonhustru.
Efter en vinter med förkylning och allmän håglöshet så sprudlar det av vårkänslor och lust hos barnbarna.
Gammelmormor ska få besök i vår av mej! Kanske snart.   " Glad så som fågeln i morgonstunden" Herman Sätherberg Är man just nu.