Reddarn

Jag är just nu inne på att gå in för att bejaka min konst. Min konst är helt omogen. Den finns där men jag har ingen aning om den ska slå ut i full blom. Jag tänker på det underbara staffli maken gjort och kan inte se annat än att det är att köra igång. Att skapa något som kommer upp i huvudet är riktigt kul. Jag var på en retreat genom sjukhuskyrkan. Jag kunde inte annat än konstatera att det inspirerade mej. Miljön är fin med lantlig idyll och vatten intill. En del av Piteå älven och ett möte med Svensbyån gör att det strömmar vatten precis bredvid de byggnader vi var stationerade vid.  På vattnet väsnades det rejält, hur många svanar som helst på väg men ännu inte startande till sydliga nejder. Dom liksom hade full diskussion om vem som skulle fara iväg först, tyckte man. Ja det var väldigt inspirerande när man också måste vara tyst. Intet ett ljud över mina läppar. Så promenerar en ljusklädd kvinna ner mot svanarna nere vid vattendragen, som om hon hade stämt möte med dem. Hon hade svept en vit filt över sina axlar och faktiskt såg hon ut att vara en svan hon själv också. En genuin konstnärskänsla kom över mig och även poetisk. Så skrev jag. " Med hastiga steg ner mot Svenbyån hade hon stämt träff med svanarna. Det var hennes syskon o vänner  hon skulle möta. En ganska lång stund pratade dom förtroligt med varandra. Svanarna menade enhälligt att hon passat tiden "...
                                                                                         
  

Jag började i Mars att sätta lite frön. Tomater och Gurka och kanske lite squach. Man täcker med plast och låter sol och värme flöda över de små fröna. Allt går väl och fröna får hjärtblad. Det dröjer inte lång tid förrän man ser blad som växer till. Då ska man sänka värmen så att dom inte drar i väg i växten. Jaha sa jag till mannen, hur gör vi nu. Vi kan väl inte ha 15 grader varmt i huset va? Vi måste flytta ut dom små plantorna. Jamen säger mannen, då blir det ju inga Eco tomater o Eco gurka. Nåja sagt och gjort, vi värmde upp lillstugan och luminerade med kontorslampan o en annan lampa som man kan bränna sig på. In och ut och vattna men det såg bra ut. April kommer och det växter ganska bra. Fläkten behagar gå nu och då, därför att det är rätt kallt ute. Inga Ecotomater här inte. Men nu skulle vi testa detta. Går det inte nu så köper jag tomater som är odlade där solen alltid finns. Spanien. Snart fick jag flytta isär de små plantorna som nu var riktigt stora. Pinnar som stabiserade och faktiskt dom behövde säkert lite extra näring. Jaha, blomstra eller vaddå.. Mannen sa att det blir inga Eco tomater om du vattnar med blomstra, du måste ha koskit. Sagt och gjort koskit finns ju på affären. Då sa plantorna, tack o tack nu ska vi börja växa riktigt fint.
MAJ.Solen är så fin och den lyser så fint men ack det är kallt ute och i växthuset är det inte varmt. Nattetid är det minusgrader så det blir att låta plantorna bida sin tid.
Snart i slutet på Maj så åker dom ut. Därför att lillstugan skulle få besök. Ut med plantorna trots att jorden inte var varm. 10 grader varmt. Enligt alla fröståsigpåare så ska man ha 15 rader varmt i jorden och för att riktigt göra det optimalt ska man fästa en "Dildo" på plantorna så dom skakar fram och tillbaka, då blir blommorna på tomaterna glada. Även dom som läser det här förhoppningsvis. Ja det var väldigt spännande att se hur graderna gick neråt och jag funderade med mannen, ska vi ta ut elementet i växthuset? Då blir det inga Ecotomater säger mannen. Sagt och gjort, ner med långa kablar och på med elementet. 15 grader skulle jag ha. Mitt i natten var det 10 grader i växthuset och utanför var det frost, så jag gasade på någon av dom här kalla nätterna. På morgonen sa mannen, du luckan är på vid gavel på växthuset... Det var 28 grader varmt!!
Kyl ner, kyl ner!
Krisigt värre kan man säga. Bär sej det här? All möda man har med att få något kilo tomater?
Det är bonden och trädgårdmästarn i en som kallar.
Det värsta är att man måste besvära andra med att vattna om man ev. skulle vilja åka bort. Nåja, nu växter dom och jag har några blomklasar som kommit och faktiskt även en liiiten frukt.
Ute i landet växer det så det knakar. Spenaten har jag börjat skörda. Morötter o Dill har jag haft lite besvär med. Var var det jag satte dillen och var var det jag satte morötterna. Jag råkade gallra det jag trodde var morötter men ack det var dill.  Hjärtbladen är estakt lika dana.  Så har man inte arbete så skaffar man sig det.
Nä kanske man skulle göra som katten här ovan. " Var dag är som en gyllne skål, till bredden fylld med vin...Såå drick min vän drick sol och doft, ty dagen den är din"...

"Maten är din medicin" myntade Paulun, den moderna matgurun i Sverige.  Om man äter rätt mat så fungerar den medicinskt också och man behöver inte gå till apoteket eller till doktorn för att kurera sig. 
"One apple keeps the doctor away" var en viktig insikt som barnen fick lära sig i skolan. Åtminstone i England eller USA. Jag minns när jag var liten så fanns det en familj som alltid hade en fruktlåda i källartrappen som ungarna gick och åt av. Det tyckte jag var fantastikst. Okej, vi hade ju affär och min fostermamma tyckte att jag skulle ha fri tillgång till frukt när jag ville. Men jag tyckte även karamelldisken var intressant, vilket kanske inte var så väluppforstrat. Som tonåring lyfte jag även blicken till cigaretthyllan och ville göra som alla andra vuxtna som var påverkade av amerikanska filmer att det var fint att röka. Alltså var äpplen inte något för mej, karrameller o Cigaretter var destu godare. Så höll jag på i många år. Omedvetet stoppade man i sig både det ena och andra. Men det som ändå någonstans fastnade var filkulturen som vi gjorde iordning några gånger i veckan. Att det även fanns blandade grönsaker, ärter, morötter i konserv som min fostermamma absolut tillät mig att äta. Att bullarna från Holgers bageri var goda, även kubbarna och bondkakorna.  Tandläkaren Gerson Bergman hade väl tile åsikter om våra matvanor, eller karamellvanor.. Det kände man av en vårdomgång per år... Gapar man idag så ser man spåren av amalgan. Men vadå...
Fruktsoppan som vi gjorde för att äta till söndag middag, ackompanjerad av högmässan med psalmsång och predikan. Ingenting av det tog jag skada av. Det var tryggheten och lugnet. Man växte upp och det var ingenting särskilt med det, man åt och man rökte och man motionerade ingenting. Jaa visst cyklade man men nog var det häftigt att åka moped.
Så lätt och så  bekvämt! Sen var det ju naturligt att killarna kom fräsande med sina "åkdon" bil, hög status, moppe, gick väl an. Så går åren och man tänker inte så mycket på hur man lever, man bara lever.
Så kommer det där som man inte alls visste skulle komma. Man blev med barn, maten var inte så viktig då heller. Huvudsaken vi hade pengar för dagen.  Man blev lite tjockare i om med att man hade varit med barn. Lördagsgodis var även till för oss vuxna. Handeln utvecklades bra, man tog fasta på att vi hade mer fritid och TV. Vad passar att göra framför TV:n ? Ja chips och öl är ju gott. och barnen fick äta lördaggodis. Men bara då. Och nu börjar vi bli liiite mer medvetna. Hål i tänder ville vi ju inte att barna skulle ha. Borsta tänder, bara lördagsgodis. Men vanorna dom dåliga var etablerade. Vi hade lärt oss av våra mammor hur man skulle laga mat. Jag lärde mig lite på Grans Lanthushållskola. Idag är jag glad för det. Någonstans i ryggraden finns en massa bra saker som våra mammor och skolor har lärt oss.
Nu har vi slutat röka för ganska länge sen, nu tittar vi oroligt på våra barn o barnbarn och vill att dom ska äta RÄTT.
Så tar man lite av det gamla, ser uppmärksamt på det nya mixar det så att man känner att det blir bra.
GI, stenåldermat, Atkins ja you name it är nu dagens nyhet. Vi blir så lurade av reklamen och smalmaten och andra  gurus.  Dietisterna gruffar och håller inte med. Men det måste provas och testas i alla led.
Vi kan konstatera att GI är något för oss. Mannen har ätit GI i en månad nu och gått ner ca sex -sju  kilo! Det ni! Jag går väl lite saktare fram. Kvinnor lagrar och blir av med fett på ett annat sätt. Vi äter fett, kött, INGET SOCKER. Kolhydrater räknas och att handla på affären är riktigt intressant.  Vi lagar mat och ibland blir det nästan trångt vid spisen då mannen absolut måste prova en massa recept. Jag har minsann fått släppa många göromål i köket efter detta. Posiivt? Jaa man måste ju dela med sig av spisen och diskbänken.
Gör det kvinnor och åk ut o hälsa på andra människor, maten står på bordet när du kommer hem.