En långsamhetens resa.
Ja alla vet väl att jag bor i Piteå och färdvägen blev från Piteå till Bodö en förmiddag. Vi startade klockan 0505 tidigt på morgonen den andra augusti. Enligt färdmätare och kartor på internet så borde vi vara framme vid tolvtiden och det var vi. På vägen dit så kände vi regnet och oväder sniffande bakom oss men vi hade solen i ryggen österut och moln och regn söderut. En älg som stod i begrepp att gå över vägen förgyllde vår resa. Ja vi såg den ju och kunde sakta ner så att även jag som är halvblind kunde se den. Vi hade också förstått att vi skulle passera polcirkeln några gånger fram och tillbaka. Sedan under resan förstod vi så exotiskt det var.
Nu ska jag berätta om hur det var att åka Hurtigrutten! Det tar tid att smälta en sådan resa. Norge är ett land som gör mej bergtagen. Naturen är förödande vacker. Ingenting kan få mej att bli tyst och bara se, som Norges dramatiska natur. Tyst var jag också när vi åkte ner för de slingrade vägarna i Junkerdalen med tyst förhoppning att bromskivorna inte ska svetsas ihop av hettan. När vi väl var nere på väg till Fauske så är det mindre kuperat.
Vi är här strax vid Norska gränsen. Nära Polcirkeln.Vattendraget är Våggatjolme Vädret lite svalt 14 grader och en antydan om regn, men vi hastade vidare.
När man kommer in i Norge får man för sig att kilometrar och mil har en annan måttenhet. En mil känns som 2 mil!? Vi hade ju ingen aning om hur allt skulle flyta där i Bodö. Vi hade bara ett enkelt papper med oss med lite information och någon kod som bevisade att vi beställt resa och betalat den. När vi kom till Bodö till sist så kom även Hurtigrutten till hamn. Jaha tänkte jag; Vi hann!!. Med råge. Även att vi skulle få vänta till nästan avfärdstid klockan 1500. Det kändes ändå bra att vi var där. Det är fashineraden att se vad som händer vid denna båt och i hamn ochså.
Det är inte vår bil som står i tur, vi var tvåa. Vi skulle ha bilen med oss till sutdestination Kirkenes.
Båten vi skulle ombord på var stor och den hade ett vackert namn NORDLYS. Den rymmer 691 passagerare men vi kände aldrig av någon trängsel. Det fanns 217 hytter och 6 sviter och 45 bilplatser.
Man häpnade över allt som lastades ombord, förutom passagerare så var det ett och annat. Hur mycket dricka som helst, kolsyrat och mosserat ja allt, you name it! Mat i kylkontainrar. Ja vad man kan behöva mycket under en resa
.
Vi bekantade oss snabbt med Nordlys. På sjunde våningen fanns mitt och min mans favoritställe. Här kunde man sitta i tystnade och bara se. Det var det bästa på hela resan. Man satt ibland och tittade på ett fjäll eller berg och berget ändrade färg, form och storlek under lång tid. Har man kaos i huvudet så lade sej tankarna i rad och tänktes färdigt. Det kan jag lova! Det var många människor men det var aldrig någon trängsel annat än i restaurangen förståss! Här uppe fanns det alltid plats i sköna fåtöljer. Här är vi nog på väg till Trollfjorden.
Jag rekommenderar att INTE fotografera bakom fönster. Min erfarenhet var bitter. De som verkligen skulle ha blivit fina kort är smutsiga kort.
Se här......
Suck! Men vackert var det.
Första anhalten var Lofoten. Stamsund och Svolver.
SVOLVÆR som ligger på utsidan LOFOTEN
Här i SVOLVÆR var vi bara en timme och naturligtvis så fanns det möjlighet att handla souvenirer. Troll, lusekoftor som nog inte var riktigt äkta. Ja dom var vettigt dyra. Det är dyrt i Norge. Jag tror valutan låg på 115 kr/100 svenska. Jag fick ett väldigt bry när jag skulle handla i Finland på ALKO när vi var på väg hem och inte hade euro eller finska pengar. (Ja vi var fakttiskt inne i alla tre länderna, Gissa om Telia fick sms: några gånger!) Dom var nöjda med norska pengar och vips, i min föreställningsvärld blev det ju billigt, tills jag insåg att jag skulle räkna 15 kr pluss på varje hundra lapp, så där for den föreställningen. Det blev en Finlandia, till vinbärslikören och en hjorton likör. Bensinen kostade 11,97 norska kronor /liter.
HÄr är jag och som ni ser så svettas jag inte direkt. Det var lämpligt väder omkring 15 grader genom hela resan. Först på väg hem började det bli varmare. Jag säger bara så tur! Det är så jobbigt att svettas när man ska ut och se allt.
Tillexempel troll. Här har vi ett svenskt och ett Norskt troll.
Konst på konstiga ställen. SVOLVÆR
Att sova på båt var väl en av situationerna som jag funderade över. Sover man gott på båt. (erfaren av att vara kräksjuk en morgon i våran kravellbyggda båt) Men vi åkte över bonat golv. Tidigt på morgonen nästa dag så gjorde vi verkligen den upptäckten. Se så härligt! Klockan 0430 på morgonen.
RisØyhamn.
Det var inte så många uppstigna. En och annan som låg där uppe snarkade och sov gott.
RisØyhamn var överst på Lofoten. Så stävade vi vidare med farkosten Nordlys.
.
Det underbara med resan är dom här frukostarna. Gott, mättande och man klarade sej väldigt bra ända till middag. Vi bekantade oss med FLATBRÖd , fiskar i olika former. Det enda jag avhöll mig från var valkött.
Annars var var vi ute och åt lite varstans.
Havets läckerheter. Gissa om jag njöt! Maken bestämde sig för kött. Vi blev i allafall väldigt mätta och plånboken dränerad.
Ett och annat möte med vackra båtar.
Svolver hamn
Vi riktatde vår näsa mot Trollfjorden. De var enastående! Båten stort som ett hus skulle in i detta trånga, mellan fjällsidorna, man kunde ta i dom
Hur skulle det gå?? Månen lyste och var nästan full. Fotografera med måne tänkte jag och maken fick stå i förgrunden.
Ja det var så romantiskt och dramatiskt.
Så passerade vi o Kung Neptun Polcirkeln igen.
Med pompa och ståt tågade personal och nyss uppfiskad Neptun ut på däck för att döpa de som åkte över polcirkeln första gången. Det var en munter tillställning och roade tyskarna väldigt. Det var för dom riktigt exotiskt! Att få ett diplom som bevis men först ett isdop. Istärningar i lagom mängd hälldes under jackor och Tskirts och det skreks hejdlöst. Men en liten värmande snaps i efterförloppet. Undrar ni hur jag kunde se allt som stod längst bak. Jaa jag bad om assistans. En kille, säkert 2 meter tog några kort. Fiffigt va?!
Ju högre upp vi kom desstu slätare blev höjderna och man kunde kanske inte kalla dem för fjäll längre. Men visst var det vackett?
Hammerfest tidigt på morgonen.
Jag morgonvandrade i Hammerfest. Klar o fin luft. En ensam gråtande kvinna med mobiltelefon var den enda jag sällskapade med
Rör inte min fisk!
"Kyrkan"
"Kyrkan" Från en annan sida.
Sällsamt och trollbunden ser jag berg och vatten förändrar sig.
Tyst och andäktigt sitter vi och ser vyerna som passerar.
Lokala väder som naturen målar upp sina tavlor.
Aquarell
undrar om trollen finns där borta?
Fortsättning följer
